MYT 5: Fri handel gör att västerländska företag slår ut den inhemska, lokala marknaden.

MYT 5: Fri handel gör att västerländska företag slår ut den inhemska, lokala marknaden.
SANNING: Fri handel och marknadsekonomi gör att företag i u-länder får vara med och spela på samma marknad. I en marknadsekonomi med likvärdiga regler och fri konkurrens får de som vill chansen att starta sitt företag, agera och handla på lika villkor. Exempel ovan visar att det är länder med öppenhet som utvecklas snabbast, inte länder med skydd för inhemsk produktion. Konsumenter i u-länder med skyddad inhemsk produktion får betala mer för varorna än om konkurrens funnits.

Fri handel innebär att du som konsument och inte staten bestämmer vad du har möjlighet att köpa för varor och att dessa varor inte ska ha en extra avgift just för att de passerat en landgräns. Människor måste själva få bestämma över det vi konsumerar. Och jag kan handla varor som jag inte hade kunnat producera själv. Genom att producera och handla med andra så skaffar man också varor till sig själv, Det är kärnan och essensen av fri handel. Genom handel utvecklas länderna, kan höja sin levnadsstandard och förbättra sina sociala villkor.

//Kampanjteamet

MYT 4: Frihandel skapar ett A & B-lag

MYT 4: Frihandel skapar ett A & B-lag på marknaden där fattiga länder tvingas till att teckna avtal med företag i den rika världen.
SANNING: Man skriver aldrig under ett avtal man förlorar på. Avtal skrivs alltid under av parter där båda tjänar på det. Företag i västvärlden ser fördelar och företag i mindre utvecklade länder tjänar också på bilaterala avtal där de får en ny affärspartner, en ny exportmarkand eller en ny möjlighet till handel. Snarare är det så att de mindre utvecklade länderna lyfts upp en division och får vara med och spela.

Dessutom sker oftast u-länders handel med andra u-länder. Runt 40 % av u-ländernas industriexport går till andra u-länder. U-länder utgör en fjärdedel av den globala ekonomin men bär 40 % av de globala kostnaderna för tullavgifter. Anledningen till detta är att tullavgifterna mellan u-länderna är betydligt högre än dem gentemot i-länderna.

//Kampanjteamet

Kontrasternas Indien

Visst hade jag hört att Indien är ett kontrasternas land men aldrig kunde jag tro att det fullt ut fanns ett ställe i denna värld där fult blandas med vackert, rikt med fattigt, hemskt med underbart på ett sådant sätt som det görs i Indien.

Runt de stora vita lyxhotellen reser sig murar, ovanpå dem, taggtråd. På andra sidan muren ligger människor och sover på trottoaren. Bara några meter därifrån sitter en kvinna och diskar sina kastruller utanför den lilla lerhyddan där familjen bor. Bakom den lilla byn av hyddor tornar ytterligare ett hotell upp med väggar vita som marmor, ännu inte nedsmutsad av avgaser och dammoln. Färgglada saris blandas med söndertrasade höftskynken, rostiga cyklar med glänsande jeepar. Hundra meter bort från Armani-butiken står män som desperat försöker sälja bananer och trummor till turister.

Kontrasterna gör att landet ser levande ut för en utomstående. Men bakom kontraster ligger inget annat än problem. Miljontals indier lever under förtyck från det egna folket. Klasskillnaderna är extrema.

Kastsystemet är ett uråldrigt påfund, ett sätt att dela in människor i en strikt hierarki efter klass och arbete. Man föds in en kast och det enda sättet att ta sig upp är att leva ett bra liv, samla på sig god karma, och förhoppningsvis återfödas i en högre kast.

Daliterna, ”de oberörbara”, miljontals människor som inte räknas till någon kast alls är de som har det allra värst. Daliterna utsätts ofta för trakasserier och våld av de ur högre kaster. Enligt en indisk människorättsorganisation mördas varje timme två daliter , tre dalitiska kvinnor våldtas, två daliter misshandlas och två dalitiska hus bränns ner. De bor avskilt i egna byar för att inte andra ska behöva ha att göra med dem. De har sällan pengar nog att skicka sina barn till skolan, vilket gör att klyftorna mellan fattiga och rika bara växer med tiden.

På flygplanet på väg hem från Indien satt jag bredvid en man som berättade om sitt livsöde för mig. Han var född i en låg kast. Han var dock en av de lyckliga från de riktigt låga kasterna som klarade sig genom studierna och blev civilingenjör i bioteknologi. Han var medveten om att hans kasttillhörighet skulle medföra problem när han skulle söka sig ut i arbetslivet. Trots att staten har infört särskilda kvoter för lågkastiga uppfylls de sällan, ofta med argumentet att få lågkastiga har vad som krävs för arbetet.

Den här mannen kunde på grund av sin kasttillhörighet inte få något arbete i Indien trots att han varit toppstudent på universitetet. Han sökte stipendium på olika universitet i USA och blev antagen till flera. Nu när jag träffade honom var han på väg hem till USA igen, efter ett besök i sitt hemland.

När jag hörde denna man berätta om sitt liv, insåg jag för första gången på riktigt hur hemskt kastsystemet är och hur omöjligt det är för människor ur lägre kast att jobba sig uppåt.

Indien är ett fantastiskt land utifrån sätt, men ser man efter noggrannare inser man vad som döljer sig under ytan. Ett system nog så hemskt som Apartheid i Sydafrika, bara inte lika uppmärksammat utifrån.

Att kastsystemet en dag kommer att försvinna, är många indiers dröm. Många ur låga kaster försöker undvika systemet genom att konvertera till kristendom eller islam. Tyvärr hör inte längre kastsystemet endast till hinduismen utan det är djupt inrotat i hela samhället och det finns inget sätt att fly det.

I Indiens författning är diskriminering på grund av kast sedan länge förbjudet. På gatan märks dock inte detta. Daliterna har dock börjat organisera sig och använda sig av sin rösträtt för att hävda sina rättigheter. Problemet är att de som sitter på makten kommer från högre kaster, de är inte lika angelägna om att se sina privilegier som hög status och billig arbetskraft försvinna. Dalitrörelserna motverkas hårt. I en rapport från en människorättsorganisation berättas att poliser våldtagit dalitiska kvinnor för att lära deras män och bröder en ”läxa” och inse farorna med att kräva minimilöner eller göra anspråk på att få tillbaka mark.

Daliterna har det svårt. Jag vill dock tro att kastsystemet någon gång i framtiden kommer att höra till historien. Och jag tror att med Indiens ekonomiska framsteg kan detta ske.
En öppen ekonomi tror jag kan vara ett stort hjälpmedel i bekämpningen av kastsystemet. De utländska företagen och investerarna bryr sig inte, till skillnad från de inhemska, om kasttillhörighet när de anställer personal.

Indien är verkligen kontrasternas land. Kontraster som gör landet så vackert men samtidigt så hemskt. Kastsystemet måste bekämpas. Detta är något som vi måste hjälpa till med. Genom öppna gränser för handel och ökad uppmärksamhet från västvärlden kan detta skyndas på. Det är här vi spelar roll. Människor utifrån som vågar och vill. Människor som genom engagemang kan rädda liv och strida för rättigheter. Genom en öppnare värld öppnar vi även möjligheter.

//Josefine Bonnevier

Vad CUF gör!

Solidariteskomittén arbetar med att utveckla och stötta ungdomar i utvecklingsländer. Vi har sedan 70-talet en fond som finns som stöttning till ungdomar i världen som behöver hjälp. Vi gör det genom olika typer av projekt eller ren praktiskt hjälp. Senat vi tog pengar ur fonden var att hjälpa två flyktingar i Sverige som inte fick ordenliga matkuponger att äta för. I sverige! Vi behöver mer solidaritet i sverige också men som många gånger glöms bort.

CUF har genom solidaritetsarbete byggt upp en skola i Namobia från grunden genom elsjälar både i från Sverige och Namibia. Idag är skolan självgående och vi har sedan många år lämnat det arbetet bakom oss. Vi har dock besökt skolan för att se hur det går. Självklart är vi nyfikna. CUF:s solidaritetsarbete handlar just om att får projekten att bli bestående och självgående. Vi vill inte skapa ett beroende av oss, västvärlden är många gånger bra på att skapa beroende vilket vi inte vill.

Kommittén arbetar rent praktiskt med att starta upp och driva olika projekt framåt. Senast har vi arbetat tillsammans med ungdomar i vitryssland som arbetar oppositionellt i den diktaturen. Projektet är dag avslutat och vi har nu fokurerat på ett projekt i Mbekweni, en kåkstad utanför Kapstaden i Sydafrika. Vårt mål är alltså att driva praktiskt politik på plats och ifrån Sverige.

Migrera mera!

EU-komissionen uppskattar att varje år försöker tiotusentals illegala flyktingar från Afrika ta sig över från bland annat Marocko till Spanien för att söka efter lyckan och välståndet inom EU:s trygga murar. Att det är en riskfylld resa och att många försök har haft fatal utgång har nog inte undgått den som följer nyheterna kontinuerligt.

Att en människa som flyr från fattigdom och krig tillskrivs epitetet "illegal" är förargligt i mina ögon. Speciellt när man samtidigt talar om ett Europa som är i behov av ökad arbetskraftsinvandring för att kunna försörja framtida generationers pension.

Jag var själv nyligen i södra Spanien och såg på lokalnyheterna att man hade satt ihop team bestående av bland annat läkare för att hjälpa de nyanlända flyktingarna med medicin, näring och vätska. Även om det var hemskt att se dessa utmattade människor så var det ändå vackert med den medmänsklighet och solidaritet som de här spanjorerna visade. Och längs alla större turiststråk mötte man en och en annan "clandestino" som ville pracka på mig allt från solglasögon, CD-skivor, smycken... you name it. Självfallet är det tragiskt att människor tvingas till att arbeta i svarta sektorer, men poängen är att det här är företagsamma människor som vill arbeta och tjäna pengar för att försörja sig själva och sina familjer.

Icke att förglömma är att mellan 1869-1910 lämnade en miljon människor Sverige för att starta ett nytt liv på andra sidan Atlanten. Migration är för övrigt något som människan har ägnat sig åt redan under sin förhistoria när tillgången till vatten och bördgia jordar tog slut. Varför ska inte de här människorna få samma chans på ett säkert och lagligt sätt?

Enligt FN bor 100 miljoner människor i ett annat land än i det de föddes i. Globalisering innebär inte bara ökad rörlighet över gränser av varor, kapital och tjänster utan också av människor. Följaktligen anser jag att EU borde verka för en mer liberal och human migrationspolitik där alla människor ses som tillgångar istället för bördor.

Det är dags att visa att man tar globaliseringen och alla dess aspekter på allvar.

Besök gärna min vanliga blogg»

Med vänlig hälsning
Nina Nylander

Frihandel som vägen till fred

När jag blev tillfrågad om jag vill skriva en artikel om frihandel tvekade jag inte en sekund. Det är sannerligen ett välkommet initiativ i ett Sverige där frihandel jämställs med utsugning, exploatering, miljöförstörelse och barnarbete. Helt rätt av CUF. Det finns mycket att skriva om frihandels effekter på samhället och ekonomin, men jag kommer att koncentrera mig på frihandels betydelse för att stävja militära konflikter.

Frågan om hur fred skapas har många tänkare grubblat över. Inte minst har det varit en tvistefråga för de två viktigaste skolorna inom internationell politik, Realismen och Liberalismen. Realister hävdar att det inte går att skapa en fredlig värld, det är bara en dröm som aldrig kommer att förverkligas. Den före detta amerikanska presidenten Woodrow Wilson (hade ämbetet mellan 1913 och 21) blev ett namn för denna idealism, än idag hörs begreppet ”Wilsonian” i den amerikanska debatten om politiker som inte inser att en harmonisk värld är ouppnåelig.

Liberaler vänder sig emot denna pessimistiska syn. Istället pekar liberaler på exempel efter exempel på stater som lever sida vid sida utan en tanke på att kriga mot varandra. En forskare, Magnus Ericson, på Malmö högskola har belyst relationerna mellan Sverige och Norge som visar hur det inte finns ens i sinnevärlden att inleda militära aktioner.

Olika liberala falanger sätter olika fokus på nyckelfaktorer för fred. Demokratiskt styrelseskick, kulturella band och internationella institutioner är sådant som diskuteras. Frihandeln är främst nyliberalismens bidrag till den liberala skolan. Genom att länder köper saker av varandra skapas ett ömsesidigt beroende mellan staterna som innebär att en skada på den ena staten även skadar den andra. Om till exempel Danmark skulle drabbas av en militär konflikt så skulle även Sverige ta skada eftersom vi exporterar varor och tjänster till danskarna. För allas ekonomiska trygghet så skulle krig undvikas, man skadar inte den man har affärer med.

För den som studerar historien är nyliberalers argument om frihandel en oerhörd tyngd, det finns få exempel på undantag. Dessutom skapar de fria gränserna ett närmande mellan nationer som ingen annan kraft kan mäta sig med. Se bara på Mellanösternkonflikten, de bästa, eller minst dåliga, åren var på nittiotalet när Israel i stor utsträckning tillät palestinier att komma över gränsen och jobba. På detta sätt skapades ett beroende, både för israeler som behövde arbetskraften och för palestinier som kunde försörja sig på egen lön. Under den perioden minskade våldet, de palestinska myndigheterna fick till och med kritik från människorättskämpar för att man gick för hårt fram mot Hamasanhängare. Samma sak på den israeliska sidan, de politiska ortodoxa krafterna pressades tillbaka och de liberala idéerna vann mark. Det är bland annat därför som den israeliska muren är beklaglig för en liberal, den omöjliggör alla tankar på fred genom kontakter på gräsrotsnivå.

Slutligen, det råder ingen tvekan om att frihandel är ett utmärkt sätt att skapa fred mellan stater. CUF:s engagemang för frågan är viktigt och ska uppmuntras. Som liberal är det självklart att argumentera för frihandel, inte bara för ekonomins skull utan även för fredens. En värld där alla länder handlar med varandra är en mer fredlig värld.


//Bassem Nasr
26-årig centerpartist från Malmö
Förutom politiken är jag intresserad av fotboll, snabba bilar och är ett Seinfeld-fan.
Min blogg är nyligen återstartad, det finns på bassemnasr.blogspot.com

Krönika: Europa öppnare mot omvärlden.

Det är tidig lördagsmorgon på ett hotell i utkanten av Amsterdam. Sista dagen av förhandlingar ska just inledas för Europas unga liberaler, och vi kan konstatera att det är ungefär som det brukar. Den finska delegationen har stått i kongresshallen och väntat i fem minuter när vi svenskar dyker upp. Fem minuter senare trillar tyskarna in tillsammans med diverse nordeuropéer för att ägna någon halvtimme med ett par kaffekoppar och oss, i väntan på sydeuropéerna. Tid är ett relativt begrepp, och man behöver inte åka så långt för att inse det.

När det handlar om tidpassning kan man dra ganska tydliga gränser över europakartan. Om orsakerna tvistar de lärde, men när allt kommer till kritan spelar det inte så stor roll. Det viktigaste är att vi är på plats allihopa. Att vi samlats i Amsterdam för att diskutera vår gemensamma framtid. Och om framtiden är vi mycket mer överens än om klockan nio verkligen innebär nio, eller snarare halv tio.

När vi pratar om EU i Sverige hamnar vi lätt i en vi-mot-dom-diskussion där ”vi” är Sverige och ”dom” är alla andra länder i EU som vill något annat. Det är lätt att plocka billiga poänger på det viset, men alla som faktiskt försökt diskutera med människor från andra delar av Europa vet att det inte är så enkelt. Förhoppningsvis inser man dessutom att de som vill påskina att världen är så svart-vit kan åstadkomma mycket mer otrevligheter än ett enda knasigt beslut i Europapartlamentet. Det som är en realitet när det handlar om tidpassning är raka motsatsen när vi väl börjar prata sakfrågor.

När jag gick på gymnasiet hade vi en lokal styrelse. Ni vet en sådan där som skolministern nu av någon outgrundlig anledning vill tvinga alla landets skolor att avskaffa – oavsett om skolorna vill det eller ej. I vår styrelse hade vi elevmajoritet. Enligt det där vi-mot-dom-tänket borde ju rimligtvis eleverna ha styrt och ställt som de ville. Men, och det kanske kommer som en överraskning för någon, eleverna tyckte inte likadant. Och det gjorde inte lärarna heller. Följden blev att den enda votering som genomfördes på något av styrelsens möten – och som otroligt nog handlade om en läskautomat – avgjordes genom att några av eleverna tillsammans med några av lärarna fick majoritet.

Det kanske inte är helt lätt att förklara hur ett beslut om en automat för kolsyrade drycker kan vara ett talande exempel i EU-frågan, men jag ska i alla fall försöka.

När företrädare från EU:s länder möts i Europaparlamentet kommer man från vitt skilda partier. Där enas svenska liberaler med tyska och spanska, medan danska socialdemokrater röstar med sossar från Frankrike och Storbritannien. Det blir aldrig något ”vi” mot ”dom”. Det blir inget Sverige mot resten av världen. Liksom det aldrig blev lärare mot elever i den lokala styrelsen heller.

När CUF driver en kampanj för ett Europa som är öppnare mot omvärlden. När vi kritiserar tullmurar och jordbrukssubventioner. När vi strider för ett Europa där de folkvalda ska få mer makt på bekostnad av tjänstemän och regeringssändebud. Då gör vi det tillsammans med massor av andra ungdomar där ute. Och det vi åstadkommer kan kanske en dag märkas långt utanför Europas gränser. Vi måste i alla fall tro det, alternativet vore att ge upp. Inte ens gå på mötet. Och det är ju mycket sämre än att vara någon halvtimme sen.

//Johan Pettersson

MYT 3: Frihandel leder till barnarbete.

MYT 3: Fri handel leder till barnarbete, sämre arbetsvillkor och lägre löner!
SANNING: Handel leder till fler och växande företag och arbetstillfällen som inte annars hade funnits. Standarden är och kan inte vara jämförbar med den svenska måttstocken utan jobb och företag i u-länderna bidrar till att människor kommer i arbete, få en lön att leva på och kan försörja sin familj. Felet vi gör i västvärlden är att vi jämför med vår materiella standard istället för att jämföra med hur deras liv skulle sett ut om de inte haft jobbet, eller hur landets ekonomiska utveckling och sociala standard såg ut fem år tidigare.

Idag finns det ca 250 miljoner barn i arbete, de allra flesta inom jordbruket. 5 % av barnen arbetar i industrier som exporterar exempelvis skor, fotbollar och mattor. Det är givetvis tråkigt och hemskt att så sker men vi hjälper inte barnen genom att sluta handla med deras länder. Genom arbete lyfts de från fattigdom och får ett drägligare liv från det de tidigare levt. I ett fattigt land jobbar inte barnen för något annat än att överleva. Att sluta handla med dessa länder skulle skapa än sämre levnadsförhållanden för barnen. Valet att inte stödja barnarbete ska komma från konsumenternas aktiva val att inte köpa produkterna, inte genom kollektiva beslut från statligt håll.

Etablering av större företag i mindre utvecklade länder gör också att de lokala företagen måste erbjuda högre löner och bättre arbetsvillkor annars går arbetstagaren till en annan arbetsgivare. Den konkurrensen leder till bättre villkor för arbetstagaren.

MYT2: Frihandel gynnar bara de rika!

MYT 2: Fri handel gynnar enbart de rika länderna som kan flytta produktionen till fattigare länder.
SANNING: Det finns många tydliga exempel på länder där handel och öppenhet lett till resultat. För femtio år sedan var Zambia dubbelt så rikt som Sydkorea, idag har Sydkorea europeisk standard. Taiwan och Kongo var tidigare ekonomiska syskon, idag är Taiwan ett blomstrande land medan utvecklingen i Kongo står still. En stor del av framgången ligger öppenhet och att man exporterar, men också importerar. Hong Kong, Estland, Thailand och Malaysia är andra goda exempel på länder som liberaliserat sin ekonomi och börjat handla och därmed höjt levnadsstandarden, dramatiskt.

Förslag till nytt EU presenteras!

EU är i grunden är ett projekt som strävat mot fred och frihandel. På senare tid har dock ett antal andra mål, rörande allt från en gemensam utrikespolitik till standardiserandet av läroböcker, tillkommit. CUF anser att EU fyller många viktiga funktioner, men inser samtidigt att en del av det som görs är rena tokerier. Ett sådant exempel är införandet av så kallade ”Trade Defence Instruments”; regler som ska skydda ineffektiva europeiska producenter från konkurrens. Dessa – kombinerat med höga tullar mot omvärlden – innebär att den frihandel som har gjort länderna inom unionen till några av världens rikaste plötsligt ska stoppas.

Istället för att också låta fattiga länder växa och bli rikare genom att handla med oss, vill man alltså stänga dem ute. Detta tycker CUF är ren galenskap. Förutom att det innebär att man på ett inhumant sätt dömer människor till fattigdom, tvingar man dessutom de europeiska konsumenterna att betala för alltihop. Priserna inom unionen hålls onödigt höga som en följd av att utländska konkurrenter diskrimineras. Värst är att det är de fattigaste européerna som drabbas hårdast – de har, till skillnad från rika, ingen ekonomisk buffert att ta ifrån.

Det faktum att EU:s medlemsländer erbjuder bistånd istället för handel osar också av dubbelmoral då nivåerna på biståndet är långt under de vinster som u-länderna skulle göra om de fick konkurrera på samma villkor som vi.

I december inbjöd EU-kommissionen unionens medborgare att komma med synpunkter på dessa ”Trade Defence Instruments”, och självklart tar CUF chansen att vara med och påverka! Stockholms CUF satte ihop en grupp som diskuterade sig fram till svar på de 32 frågor som EU-kommissionen ville utgå ifrån, och dessa godkändes sedan av såväl distriktet som Fredrick Federley och Annie Johansson. Sammanfattat är det budskap som CUF vill ge kommissionen att handel är någonting som vi behöver mer av, inte mindre. Att då ha institutioner vars namn antyder att vi måste skydda oss från den frihandel som visat sig bringa såväl fysiskt som psykiskt välstånd tycker CUF är absurt. Dagens politik, där ett fåtals särintressen värderas högre än kampen för minskad fattigdom, är omänsklig. CUF vill se mer handel och större möjligheter för fattiga att själva påverka sin situation, något som är omöjligt med dagens protektionistiska system!

//Frihandelsgruppen Stockholms CUF

U-SHOPPING.NU lanserades i måndags, här är lite bilder.

Här kommer lite bilder från kampanjsläppet i kalmar i måndags.

Amanda och Henrik ställer prydligt upp sig för att fotograferas.

Bokbordet innan släppet.

En bild på foldern, finns att beställa från riksorganisationen.

Eleverna börjar strömma till.

Per och Johanna från kalmar.

Grön Ungdom, rättvisemärkt och förvirring

Karl Malmqvist skriver på sin blogg ett inlägg om Grön Ungdom och deras tankar kring våran kampanj och om Frihandel. Här återger vi en del av inlägget, vill du läsa hela så är det bara att besöka bloggen, adress finns längst ned.

"Grön Ungdom uppmärksammar här att CUF nu inlett en kampanj för mer globalisering och frihandel. GU menar att global frihandel har en begränsad förmåga att utrota fattigdom, en åsikt som formuleras på bland annat följande vis:

"Vill man utrota fattigdomen hjälper det inte att köpa något som producerats i ett u-land. Ofta produceras varorna nämligen i svältlönefabriker, med låga löner, dålig arbetsmiljö och 90-timmars arbetsveckor. Vill man utrota fattigdomen är det istället viktigt att köpa rättvisemärkt [...]".

Detta är en mycket uppseendeväckande slutsats om man har i åtanke hur länge och i vilken omfattning rättvisemärkt handel funnits. På Rättvisemärkts hemsida konstateras att:

"Den totala försäljningsvolymen av Rättvisemärkt-varor innehar knappt 1% i marknadsandel."

Och denna ringa andel är alltså uppmätt i ett av världens rikaste länder efter en stor våg av kampanjande för mer rättvisemärkning. Svaret på frågan kring hur det ser ut globalt känns ganska självklart.

Men, hur är det då med fattigdomen? Om GU:s teori om att fattigdomsbekämpning kräver rättvisemärkning så borde ju antalet fattiga inte ha minskat särskilt mycket, framförallt inte innan Rättvisemärkt fanns.

Problemet för GU är bara att denna teori inte har någon som helst förankring i verkligheten."

Läs hela inlägget här»

Rapport från kampanjsläppet!

I måndags skedde det efterlängtade kampanjsläppet av U-SHOPPING.NU. Kl. 11.00 var Amanda Florin, Per Gransten och Johanna Sving redo att köra igång på Jenny Nyströmskolan i Kalmar. Med ett fyllt bokbord släpptes så kampanjen och redan efter några minuter kom media från den första tidningen.

I ungefär en och en halv timme fanns vi tillgängliga på gymnasieskolan och pratade frihandel med elever. Vi erbjöd allt ifrån knappar och godis till foldrar och en enkät om just ämnet frihandel.

- Det gick bra, vi fick mycket media på kampanjsläppet som sådant, vilket var kul. Materialet till kampanjen var mycket bra. Att komma ut och möta människor på skolor är viktigt, men med denna kampanj vill vi nå ungdomar genom ett annat forum – Internet. Vi vill hitta nya vägar och inte bara använda oss av de gamla klassiska. Det har vi försökt att fokusera på denna gång, säger Per Gransten, ombudsman för Kalmar Läns CUF.

Nu fortsätter kampanjen på hemsidan och bloggen. Besök den gärna och sprid vårt budskap!
//Kampanjteamet

Platt skatt á la Estland

Tänk dig ett skattesystem som är så enkelt att det praktiskt taget får plats på ett visitkort. Systemet går också ut på att stimulera företag att investera sina vinster istället för att dela ut dem. Så har man det i Estland, här ville man skapa ett system som var så enkelt som möjligt, med så få undantagsregler som det över huvud taget var möjligt. Detta skulle göra det enklare att kontrollera att man betalar rätt skatt, men med ett enkelt system minskar man också möjligheten att fuska med skatten, eller att omedvetet betala in fel skatt.

Det estniska skattesystemet bygger på att alla betalar samma skattesats på sin inkomst oavsett hur mycket man tjänar, på detta sätt betalar alla så mycket man kan, samtidigt som man inte förlorar lön på att klättra på karriärstegen. I Estland ligger inkomstskatten på 24% och den sjunker sedan man beslutat att sänka skatten till 20%, med en procentenhet varje år.

För företag så beskattas endast den vinst som betalas ut till aktieägarna. Om man istället väljer att investera så slipper man att betala skatt. Detta har gjort att investeringarna ökar i Estland, samtidigt som också staten får in mer skatt, eftersom företagen expanderar (tjänar mer pengar). Denna reform har småföretag framförallt gynnats av, då de själva kan finansiera sin egen expansion och tillväxt.

För Estlands del så har detta skattesystemet gjort att tillväxten de senaste åren legat konstant runt 6%, samtidigt som reallönerna stigit med ungefär lika mycket. Enligt en jämförelse som Heritage Foundation och Wall Street Journal gjorde 2005 så var Estland den fjärde mest fria marknaden och Estland fortsätter att stiga på Världsbankens 30-i-topp lista på länder med bäst näringslivsklimat.

Detta skattesystem har spridit sig över världen och i Europa har nio länder infört en typ av platt skatt. Dessutom finns det röster i andra Europeiska länder som vill följa efter, bland annat så talade Angela Merkels (CDU, Tyskland) ekonomiske rådgivare om detta inför det tyska valet. I Storbritannien har de konservativas skuggfinansminister tittat på hur en brittisk modell skulle se ut. Ute i världen har bland annat Hong Kong haft platt skatt sedan 1947.

”CUF vill se en plattskattsmodell där moms, bolags- och vinstskatt inkluderas.

Plattskattsystemet har visat sig framgångsrikt i flera europeiska länder och allt fler ser över sina system. Den faktiska sänkningen av skattenivån har gett ökade skatteintäkter. Det har uppmanat till arbete, minskat fusk och gett en efterfrågad tydlighet i skattesystemen samt minskade administrationskostnader.”

Från CUF:s sakpolitiska program, reviderat 2006

//Isak Engqvist, medlem CUF
Läs hans blogg här»

MYT 1: Fri handel är skadligt för miljön

MYT 1: Fri handel är skadligt för miljön då varor transporteras långa sträckor!

SANNING:Fri handel går ut på att länder gör det de är bra på och därefter handlar med varandra. På det sättet får vi ut maximal nytta. Handeln i sig är inte skadligt för miljön utan det är bränslet i transporterna. Här måste vi hitta andra drivmedel som minskar utsläpp och som är mer miljövänliga. Pollutor Pays Principle, det vill säga Nedsmutsaren Betalar är en princip som CUF stödjer och detta leder till att man genom ekonomiska styrmedel förmår bränslebyte.

Miljö och tillväxt går också hand i hand. Ju bättre välstånd ett land har, ju mer resurser finns till att göra miljöförbättrande åtgärder och möjligheten att göra miljöteknik till en konkurrensfördel.

Vad är U-SHOPPING.NU

U-shopping.nu är CUF:s kampanj för att lyfta handelns betydelse för utvecklingsländer. U-shopping.nu handlar om frihandel och globalisering. Om att fyra köpta bananer är bättre än fem biståndskronor. Vi menar inte att bistånd är dåligt och onödigt, men vi menar att handel med utvecklingsländer är bättre. Vi vill lyfta fram att bistånd är mer än pengar.

CUF vill med kampanjen uppmana människor att handla med u-länder. Men också markera att EU:s importtullar och subventioner uppgår till en betydligt högre summa än själva biståndet. Dessutom utgör subventionerna och tullarna oschyssta spelregler. Genom en fri handel får människor runt om i världen bättre varor, till bättre priser. Fri handel går ut på att länder gör det de är bra på och därefter handlar med varandra. På det sättet blir vi alla vinnare.

Handel mellan länder minskar risken till konflikt. Handel och öppenhet har gång på gång visat sig vara nyckeln till att tidigare u-länder bryter sin fattigdom och utvecklas. Då är det vår skyldighet i västvärlden att göra allt för att få till bra regler på vår egen planhalva. Ett första steg är att montera ner EU:s textil- och skotullar som slår hårt mot de länder som drabbas av de protektionistiska reglerna.

Många menar att globalisering för något ont med sig. CUF älskar globalisering! Globalisering handlar om utbyten mellan människor av varor, tjänster och kapital. Kort och gott: När människor kommunicerar och handlar med varandra. Globaliseringen är också en del av vardagen. Vi äter bananer från Brasilien, dricker te från Kina, tittar på amerikanska filmer och beställer böcker ifrån England. För att inte tala om när vi semestrar. Vi lever ständigt i en globaliserad värld.

//Kampanjteamet

Visa var du står!

Om du vill visa omvärlden var du står och vad du tycker om frihandel så kan du lägga in U-SHOPPING bandet på din blogg eller hemsida. Det enda du behöver göra är att trycka här för att öppna dokumentet. Kopiera sedan koden och lägg in den i din blogg eller på din hemsida.

Beskrivning för nyare blogger:
Logga in på blogger, gå till template, gå till page elements, tryck på: "Add a page element", välj: "HTML/Javascript", klistra in koden här ovan, tryck på: "Save changes". Avsluta med att uppdatera bloggen och skåda underverket..

//Kampanjteamet

Sugen på att skriva här?

Vi söker gästskribenter till kampanjbloggen, du får en möjlighet att skriva på en arena där frihandel och globala diskuteras och där inläggen läses av allt från ministrar till skolelever. Ett utmärkt tillfälle att lufta dina idéer och samtidigt göra reklam för din egna blogg. Skicka ditt bidrag till cuf@centerpartiet.se

//Kampanjteamet

Kampanj om frihandel för minskad fattigdom

PRESSMEDDELANDE
CENTERPARTIETS UNGDOMSFÖRBUND
2007-03-05

Kampanj om frihandel för minskad fattigdom
Idag drar vi igång årets vårkampanj. Kampanjsläppet sker i Kalmar, där den också kommer att avslutas i och med förbundets stämma senare i vår.

Namnet på kampanjen är: U-shopping.nu och behandlar ämnet frihandel. Vi vill röra om i debatten om rättvis handel med U-länder på en fri marknad med lika villkor för alla. Vårt alternativ för att minska fattigdomen är att kombinera bistånd med just frihandel. Vi ser det som ett långsiktigt sätt att bekämpa fattigdom och ge alla länder en chans att vara med och handla med samma spelregler.

Med termen U-shopping uppmanar vi allmänheten att handla varor som produceras i U-länder samtidigt som vi vill utmana regeringen och EU att slopa tullar och subventioner som skapar sämre villkor både för oss och våra handelspartners i U-länder.

- Nu tar vi död på myterna om globaliseringen. Det är genom handel och frihet vi bryter fattigdomen - inte genom murar och regler. Globaliseringen är den process som kommer att möjliggöra rättvisa i världen och CUF vill driva på för att se till att alla får möjligheten till att handla sig rika. Det är inte bara vi i västvärlden som ska ha den möjligheten, säger Fredrick Federley, förbundsordförande CUF.

Kampanjen kommer att kretsa kring hemsidan: u-shopping.nu och bloggen: u-shopping.blogspot.com, där man kan lära sig mer om ämnet frihandel, tycka till, vara gästbloggare och mycket mer.

Centerpartiets Ungdomsförbund hoppas kunna bidra till en attitydförändring gentemot U-länders förmåga till självhjälp och en allmän uppmärksamhet kring ämnet frihandel och vad det skulle betyda för världsläget.


För mer information kontakta:

Amanda Florin
Pressekreterare | Kampanjsamordnare
0704-002266
amanda.florin@centerpartiet.se

Att förbättra sin morgondag

Under 1990-talet inledde CUF ett mångårigt projekt i Namibia. Det hela gick ut på att bygga, starta och driva en skola i de norra delarna av landet. Jag var inte ens medlem i CUF när arbetet inleddes, men under mina första år i förbundet fick man höra en hel del om den verksamhet som bedrevs där nere.

I Namibia är det inte särskilt svårt att få möjlighet att gå i grundskolan, men för alldeles för många tar det stopp där. Det finns högre utbildningar, men de är mycket svåra att ta sig på, särskilt för ungdomar från norra Namibia som hör till de fattigare regionerna i landet. Därför utvecklades CUF:s skola med tiden till en yrkesskola som gjorde det möjligt för ungdomar att lära sig ett arbete efter att man slutat skolan.

År 2000 fick jag som ledamot av CUF:s Internationella kommitté chansen att besöka skolan. Den hade då under ett par år drivits av Namibiska staten, och vi skulle helt enkelt ta en titt för att se om verksamheten flöt på som vi hoppades att den skulle göra.

Mötet med eleverna på skolan blev mer än jag någonsin hade hoppats på. Det blev en lektion i vänskap över geografiska och etniska gränser så övertydlig att man efteråt undrade om det verkligen kan finnas motsättningar mellan människor från olika kulturer.

Det finns många som försöker hävda att det inte finns plats för biståndsprojekt i en välskött statsbudget. Tyvärr är det människor som inte sällan har en någorlunda sund inställning till frihandel och globalisering. Fast genom att verka lokalt, på en liten skola i norra Namibia kan man ge människor världen över mer varor att handla med och mer pengar att handla för. Hade inte vi bidragit till att ge några hundra ungdomar i Afrika en möjlighet att starta egna verksamheter och få ett arbete hade de troligen gått en dyster framtid till mötes i ett land där arbetslöshetens verkningar inte går att mäta med samma måttband som här hemma.

Det vi gjorde under 90-talet har vi gjort förr, och vi kommer att göra det igen. Inte för att vi vill offra en del av vår välfärd till någon annan, utanför att vi vill öppna vägar för fler att förbättra sin morgondag.

Internationella kommittén

Oavsett vad man tycker finns det alltid någon där ute som håller med en. Och CUF har med tiden fått allt fler vänner i världen. I decennier har vi samarbetat med andra centerungdomar i de Nordiska länderna, och under de senaste tio åren har vårt samarbete med liberala ungdomsförbund i Europa och världen blivit allt mer omfattande. Den Internationella kommittén har till uppgift att samordna CUF:s internationella politiska åtaganden.

CUF är med i tre internationella politiska paraplyorganisationer. Nordiska Centerungdomens Förbund (NCF) samlar de centerpartistiska ungdomsförbunden i Sverige, Norge, Finland, på Island, samt Svensk Ungdom i Finland (Svenska folkpartiets ungdomsförbund). LYMEC – eller European Liberal Youth som det vanligen skrivs ut – innefattar de liberala ungdomsförbunden i Europa. IFL(R)Y (International Federation of Liberal Youth) är en paraplyorganisation för liberala ungdomsorganisationer i hela världen.

Varje år deltar CUF:are på en rad konferenser och kongresser runtom i världen där det diskuteras, debatteras och fattas beslut om olika politiska frågor. Genom att vi tillsammans med andra ungdomsförbund kan påverka våra moderpartier och dessutom partigrupper i Europaparlamentet samt delegationer till Nordiska Rådet och FN får vi inflytande och kan arbeta för att göra världen lite bättre. Det är CUF:s Internationella kommitté som syr ihop CUF:s delegationer till dessa olika konferenser och kongresser.

Förutom arbetet över gränserna arbetar också kommittén för att driva på den utrikespolitiska debatten inom CUF och Centerrörelsen. Dessutom håller vi årligen utbildningar i olika politiska frågor där CUF-medlemmar kan delta för att lära sig mer om världen omkring oss.

CPIF

Centerrörelsen har en lång tradition av stöd till befrielserörelsen i länder som Etiopien, Namibia, Sydafrika och Angola. Genom åren har många projekt startats, drivits och överlämnats i våra samarbetspartners händer.

Många av dagens partimedlemmar minns CUF:s allra första biståndsprojekt i Bacho, Etiopien. Ännu fler minns hela centerröreslsens stöd till befrielse- och demokratiröreslerna i södra Afrika. Samarbetet i Afrika fortsätter, både som bistånd och genom samarbete med afrikanska partier och rörelser. Idag samarbetar Centerpartiets Internationella Stiftelse (Centre Party International Foundation), CPIF med partier eller närstående organisationer i några fokusländer t.ex. Burkina Faso, Ukraina och Irak.

För drygt 90 år sedan bildades Bondeförbundet som senare blev Centerpartiet. Sedan dess har mycket hunnit hända, världens befolkning har tredubblats, livslängden har ökat från i genomsnitt 64 till cirka 80 år, jordens temperatur har ökat, demokrati och allmän rösträtt har i land efter land ersatt andra, mer totalitära system.

Centerrörelsens stöd till demokratisering, till en ekologiskt hållbar utveckling och bekämpning av fattigdom går vidare. CPIFs verksamhet bygger till stor del på det partinära demokratistödet som alla riksdagspartier erhåller utifrån mandat i riksdagen. Detta stöd förmedlas av Sida. För denna verksamhet gör CPIF en verksamhetsplan för två år och en årlig redovisning som lämnas till Sida.

CPIFs fattigdomsbekämpningsprojekt finansieras till 90% av bidrag från Forum Syd. Egeninsatsen på 10% tas från CPIFs insamlade medel.

Du och ditt distrikt kan göra stora insatser för att stärka ekonomin och i och med det stödja vårt arbete. Men det viktiga ändå är det personliga engagemanget, i ett demokratiutvecklande projekt i något utvecklingsland. Om vi är många som jobbar kan vi uträtta så oändligt mycket mer!

Idag har vi kontakter med partier i, bland annat, Ryssland, Armenien, Moldavien, Vitryssland, Ukraina, Kroatien, Bosnien-Herzegovina, burkina Faso, Sydafrika, Nambia, Zambia och Irak.

Den rika och demokratiska västvärlden har ett särskilt stort ansvar för tredje världen och de nya demokratierna. Genom vår demokratiska tradition finns viktiga erfarenheter att dela med sig av. Detta gäller inte minst oss i Sverige, som byggdes av folkrörelserna. Vårt välstånd innebär också att vi har en skyldighet att dela med oss till världens fattiga. Centerpartiet vill medverka till att återupprätta 1 %-målet för biståndet. CPIF står bakom Millenniemålens krav.

Ur Millenniedeklarationen:
”Män och kvinnor har rätt att leva sina liv och fostra sina barn i värdighet, fria från hunger och från fruktan från våld, förtyck och orättvisor.”

”Demokratisk samhällsstyrning i vilken medborgarna är delaktiga och vilken är grundad på folkets vilja är den bästa garantin för dessa rättigheter.”

5 myter om frihandel

Under de närmaste veckorna kommer vi att publicera fem myter kring frihandel samt våra svar och tankar kring dem. Återkom senare för fler myter!

Fattigdomen i världen

Över en miljard människor lever i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Sedan 1990, som är det år vi jämför med för att mäta utvecklingen, har antalet extremt fattiga minskat med 130 miljoner människor. 2002 var fortfarande nästan var femte människa extremt fattig till skillnad från 1990 då nästan var tredje människa levde på mindre än en dollar om dagen. Det är en väldigt positiv utveckling på global nivå. Men framgången är mycket ojämnt fördelad.

Det är framför allt den positiva utvecklingen i de folkrika länderna Kina och Indien som har lyft många människor ur fattigdom. I många regioner utanför Asien har fattigdomen däremot inte minskat alls. I Latinamerika och i arabländerna har andelen fattiga varit konstant sedan 1990. I Afrika söder om Sahara, Östeuropa och de tidigare Sovjetstaterna i Centralasien har antalet fattiga till och med ökat. Det kommer att bli svårt att nå målet om halverad fattigdom trots framstegen på global nivå om inte fattigdomen börjar minska i alla regioner.

Källa: http://www.millenniemalen.nu/

Programförklaring

Den här bloggen lanseras som en del av kampanjen U-SHOPPING.NU som drivs av Centerpartiets Ungdomsförbund. Åsikterna som framförs är skribenternas egna och behöver inte alltid stämma överens med CUFs gemensamma ställningstaganden.

Trevlig läsning!
//Kampanjteamet