fredag 2 mars 2007

Att förbättra sin morgondag

Under 1990-talet inledde CUF ett mångårigt projekt i Namibia. Det hela gick ut på att bygga, starta och driva en skola i de norra delarna av landet. Jag var inte ens medlem i CUF när arbetet inleddes, men under mina första år i förbundet fick man höra en hel del om den verksamhet som bedrevs där nere.

I Namibia är det inte särskilt svårt att få möjlighet att gå i grundskolan, men för alldeles för många tar det stopp där. Det finns högre utbildningar, men de är mycket svåra att ta sig på, särskilt för ungdomar från norra Namibia som hör till de fattigare regionerna i landet. Därför utvecklades CUF:s skola med tiden till en yrkesskola som gjorde det möjligt för ungdomar att lära sig ett arbete efter att man slutat skolan.

År 2000 fick jag som ledamot av CUF:s Internationella kommitté chansen att besöka skolan. Den hade då under ett par år drivits av Namibiska staten, och vi skulle helt enkelt ta en titt för att se om verksamheten flöt på som vi hoppades att den skulle göra.

Mötet med eleverna på skolan blev mer än jag någonsin hade hoppats på. Det blev en lektion i vänskap över geografiska och etniska gränser så övertydlig att man efteråt undrade om det verkligen kan finnas motsättningar mellan människor från olika kulturer.

Det finns många som försöker hävda att det inte finns plats för biståndsprojekt i en välskött statsbudget. Tyvärr är det människor som inte sällan har en någorlunda sund inställning till frihandel och globalisering. Fast genom att verka lokalt, på en liten skola i norra Namibia kan man ge människor världen över mer varor att handla med och mer pengar att handla för. Hade inte vi bidragit till att ge några hundra ungdomar i Afrika en möjlighet att starta egna verksamheter och få ett arbete hade de troligen gått en dyster framtid till mötes i ett land där arbetslöshetens verkningar inte går att mäta med samma måttband som här hemma.

Det vi gjorde under 90-talet har vi gjort förr, och vi kommer att göra det igen. Inte för att vi vill offra en del av vår välfärd till någon annan, utanför att vi vill öppna vägar för fler att förbättra sin morgondag.

Inga kommentarer: