Kontrasternas Indien

Visst hade jag hört att Indien är ett kontrasternas land men aldrig kunde jag tro att det fullt ut fanns ett ställe i denna värld där fult blandas med vackert, rikt med fattigt, hemskt med underbart på ett sådant sätt som det görs i Indien.

Runt de stora vita lyxhotellen reser sig murar, ovanpå dem, taggtråd. På andra sidan muren ligger människor och sover på trottoaren. Bara några meter därifrån sitter en kvinna och diskar sina kastruller utanför den lilla lerhyddan där familjen bor. Bakom den lilla byn av hyddor tornar ytterligare ett hotell upp med väggar vita som marmor, ännu inte nedsmutsad av avgaser och dammoln. Färgglada saris blandas med söndertrasade höftskynken, rostiga cyklar med glänsande jeepar. Hundra meter bort från Armani-butiken står män som desperat försöker sälja bananer och trummor till turister.

Kontrasterna gör att landet ser levande ut för en utomstående. Men bakom kontraster ligger inget annat än problem. Miljontals indier lever under förtyck från det egna folket. Klasskillnaderna är extrema.

Kastsystemet är ett uråldrigt påfund, ett sätt att dela in människor i en strikt hierarki efter klass och arbete. Man föds in en kast och det enda sättet att ta sig upp är att leva ett bra liv, samla på sig god karma, och förhoppningsvis återfödas i en högre kast.

Daliterna, ”de oberörbara”, miljontals människor som inte räknas till någon kast alls är de som har det allra värst. Daliterna utsätts ofta för trakasserier och våld av de ur högre kaster. Enligt en indisk människorättsorganisation mördas varje timme två daliter , tre dalitiska kvinnor våldtas, två daliter misshandlas och två dalitiska hus bränns ner. De bor avskilt i egna byar för att inte andra ska behöva ha att göra med dem. De har sällan pengar nog att skicka sina barn till skolan, vilket gör att klyftorna mellan fattiga och rika bara växer med tiden.

På flygplanet på väg hem från Indien satt jag bredvid en man som berättade om sitt livsöde för mig. Han var född i en låg kast. Han var dock en av de lyckliga från de riktigt låga kasterna som klarade sig genom studierna och blev civilingenjör i bioteknologi. Han var medveten om att hans kasttillhörighet skulle medföra problem när han skulle söka sig ut i arbetslivet. Trots att staten har infört särskilda kvoter för lågkastiga uppfylls de sällan, ofta med argumentet att få lågkastiga har vad som krävs för arbetet.

Den här mannen kunde på grund av sin kasttillhörighet inte få något arbete i Indien trots att han varit toppstudent på universitetet. Han sökte stipendium på olika universitet i USA och blev antagen till flera. Nu när jag träffade honom var han på väg hem till USA igen, efter ett besök i sitt hemland.

När jag hörde denna man berätta om sitt liv, insåg jag för första gången på riktigt hur hemskt kastsystemet är och hur omöjligt det är för människor ur lägre kast att jobba sig uppåt.

Indien är ett fantastiskt land utifrån sätt, men ser man efter noggrannare inser man vad som döljer sig under ytan. Ett system nog så hemskt som Apartheid i Sydafrika, bara inte lika uppmärksammat utifrån.

Att kastsystemet en dag kommer att försvinna, är många indiers dröm. Många ur låga kaster försöker undvika systemet genom att konvertera till kristendom eller islam. Tyvärr hör inte längre kastsystemet endast till hinduismen utan det är djupt inrotat i hela samhället och det finns inget sätt att fly det.

I Indiens författning är diskriminering på grund av kast sedan länge förbjudet. På gatan märks dock inte detta. Daliterna har dock börjat organisera sig och använda sig av sin rösträtt för att hävda sina rättigheter. Problemet är att de som sitter på makten kommer från högre kaster, de är inte lika angelägna om att se sina privilegier som hög status och billig arbetskraft försvinna. Dalitrörelserna motverkas hårt. I en rapport från en människorättsorganisation berättas att poliser våldtagit dalitiska kvinnor för att lära deras män och bröder en ”läxa” och inse farorna med att kräva minimilöner eller göra anspråk på att få tillbaka mark.

Daliterna har det svårt. Jag vill dock tro att kastsystemet någon gång i framtiden kommer att höra till historien. Och jag tror att med Indiens ekonomiska framsteg kan detta ske.
En öppen ekonomi tror jag kan vara ett stort hjälpmedel i bekämpningen av kastsystemet. De utländska företagen och investerarna bryr sig inte, till skillnad från de inhemska, om kasttillhörighet när de anställer personal.

Indien är verkligen kontrasternas land. Kontraster som gör landet så vackert men samtidigt så hemskt. Kastsystemet måste bekämpas. Detta är något som vi måste hjälpa till med. Genom öppna gränser för handel och ökad uppmärksamhet från västvärlden kan detta skyndas på. Det är här vi spelar roll. Människor utifrån som vågar och vill. Människor som genom engagemang kan rädda liv och strida för rättigheter. Genom en öppnare värld öppnar vi även möjligheter.

//Josefine Bonnevier

Krönika: Europa öppnare mot omvärlden.

Det är tidig lördagsmorgon på ett hotell i utkanten av Amsterdam. Sista dagen av förhandlingar ska just inledas för Europas unga liberaler, och vi kan konstatera att det är ungefär som det brukar. Den finska delegationen har stått i kongresshallen och väntat i fem minuter när vi svenskar dyker upp. Fem minuter senare trillar tyskarna in tillsammans med diverse nordeuropéer för att ägna någon halvtimme med ett par kaffekoppar och oss, i väntan på sydeuropéerna. Tid är ett relativt begrepp, och man behöver inte åka så långt för att inse det.

När det handlar om tidpassning kan man dra ganska tydliga gränser över europakartan. Om orsakerna tvistar de lärde, men när allt kommer till kritan spelar det inte så stor roll. Det viktigaste är att vi är på plats allihopa. Att vi samlats i Amsterdam för att diskutera vår gemensamma framtid. Och om framtiden är vi mycket mer överens än om klockan nio verkligen innebär nio, eller snarare halv tio.

När vi pratar om EU i Sverige hamnar vi lätt i en vi-mot-dom-diskussion där ”vi” är Sverige och ”dom” är alla andra länder i EU som vill något annat. Det är lätt att plocka billiga poänger på det viset, men alla som faktiskt försökt diskutera med människor från andra delar av Europa vet att det inte är så enkelt. Förhoppningsvis inser man dessutom att de som vill påskina att världen är så svart-vit kan åstadkomma mycket mer otrevligheter än ett enda knasigt beslut i Europapartlamentet. Det som är en realitet när det handlar om tidpassning är raka motsatsen när vi väl börjar prata sakfrågor.

När jag gick på gymnasiet hade vi en lokal styrelse. Ni vet en sådan där som skolministern nu av någon outgrundlig anledning vill tvinga alla landets skolor att avskaffa – oavsett om skolorna vill det eller ej. I vår styrelse hade vi elevmajoritet. Enligt det där vi-mot-dom-tänket borde ju rimligtvis eleverna ha styrt och ställt som de ville. Men, och det kanske kommer som en överraskning för någon, eleverna tyckte inte likadant. Och det gjorde inte lärarna heller. Följden blev att den enda votering som genomfördes på något av styrelsens möten – och som otroligt nog handlade om en läskautomat – avgjordes genom att några av eleverna tillsammans med några av lärarna fick majoritet.

Det kanske inte är helt lätt att förklara hur ett beslut om en automat för kolsyrade drycker kan vara ett talande exempel i EU-frågan, men jag ska i alla fall försöka.

När företrädare från EU:s länder möts i Europaparlamentet kommer man från vitt skilda partier. Där enas svenska liberaler med tyska och spanska, medan danska socialdemokrater röstar med sossar från Frankrike och Storbritannien. Det blir aldrig något ”vi” mot ”dom”. Det blir inget Sverige mot resten av världen. Liksom det aldrig blev lärare mot elever i den lokala styrelsen heller.

När CUF driver en kampanj för ett Europa som är öppnare mot omvärlden. När vi kritiserar tullmurar och jordbrukssubventioner. När vi strider för ett Europa där de folkvalda ska få mer makt på bekostnad av tjänstemän och regeringssändebud. Då gör vi det tillsammans med massor av andra ungdomar där ute. Och det vi åstadkommer kan kanske en dag märkas långt utanför Europas gränser. Vi måste i alla fall tro det, alternativet vore att ge upp. Inte ens gå på mötet. Och det är ju mycket sämre än att vara någon halvtimme sen.

//Johan Pettersson

Platt skatt á la Estland

Tänk dig ett skattesystem som är så enkelt att det praktiskt taget får plats på ett visitkort. Systemet går också ut på att stimulera företag att investera sina vinster istället för att dela ut dem. Så har man det i Estland, här ville man skapa ett system som var så enkelt som möjligt, med så få undantagsregler som det över huvud taget var möjligt. Detta skulle göra det enklare att kontrollera att man betalar rätt skatt, men med ett enkelt system minskar man också möjligheten att fuska med skatten, eller att omedvetet betala in fel skatt.

Det estniska skattesystemet bygger på att alla betalar samma skattesats på sin inkomst oavsett hur mycket man tjänar, på detta sätt betalar alla så mycket man kan, samtidigt som man inte förlorar lön på att klättra på karriärstegen. I Estland ligger inkomstskatten på 24% och den sjunker sedan man beslutat att sänka skatten till 20%, med en procentenhet varje år.

För företag så beskattas endast den vinst som betalas ut till aktieägarna. Om man istället väljer att investera så slipper man att betala skatt. Detta har gjort att investeringarna ökar i Estland, samtidigt som också staten får in mer skatt, eftersom företagen expanderar (tjänar mer pengar). Denna reform har småföretag framförallt gynnats av, då de själva kan finansiera sin egen expansion och tillväxt.

För Estlands del så har detta skattesystemet gjort att tillväxten de senaste åren legat konstant runt 6%, samtidigt som reallönerna stigit med ungefär lika mycket. Enligt en jämförelse som Heritage Foundation och Wall Street Journal gjorde 2005 så var Estland den fjärde mest fria marknaden och Estland fortsätter att stiga på Världsbankens 30-i-topp lista på länder med bäst näringslivsklimat.

Detta skattesystem har spridit sig över världen och i Europa har nio länder infört en typ av platt skatt. Dessutom finns det röster i andra Europeiska länder som vill följa efter, bland annat så talade Angela Merkels (CDU, Tyskland) ekonomiske rådgivare om detta inför det tyska valet. I Storbritannien har de konservativas skuggfinansminister tittat på hur en brittisk modell skulle se ut. Ute i världen har bland annat Hong Kong haft platt skatt sedan 1947.

”CUF vill se en plattskattsmodell där moms, bolags- och vinstskatt inkluderas.

Plattskattsystemet har visat sig framgångsrikt i flera europeiska länder och allt fler ser över sina system. Den faktiska sänkningen av skattenivån har gett ökade skatteintäkter. Det har uppmanat till arbete, minskat fusk och gett en efterfrågad tydlighet i skattesystemen samt minskade administrationskostnader.”

Från CUF:s sakpolitiska program, reviderat 2006

//Isak Engqvist, medlem CUF
Läs hans blogg här»