Frihandel som vägen till fred

När jag blev tillfrågad om jag vill skriva en artikel om frihandel tvekade jag inte en sekund. Det är sannerligen ett välkommet initiativ i ett Sverige där frihandel jämställs med utsugning, exploatering, miljöförstörelse och barnarbete. Helt rätt av CUF. Det finns mycket att skriva om frihandels effekter på samhället och ekonomin, men jag kommer att koncentrera mig på frihandels betydelse för att stävja militära konflikter.

Frågan om hur fred skapas har många tänkare grubblat över. Inte minst har det varit en tvistefråga för de två viktigaste skolorna inom internationell politik, Realismen och Liberalismen. Realister hävdar att det inte går att skapa en fredlig värld, det är bara en dröm som aldrig kommer att förverkligas. Den före detta amerikanska presidenten Woodrow Wilson (hade ämbetet mellan 1913 och 21) blev ett namn för denna idealism, än idag hörs begreppet ”Wilsonian” i den amerikanska debatten om politiker som inte inser att en harmonisk värld är ouppnåelig.

Liberaler vänder sig emot denna pessimistiska syn. Istället pekar liberaler på exempel efter exempel på stater som lever sida vid sida utan en tanke på att kriga mot varandra. En forskare, Magnus Ericson, på Malmö högskola har belyst relationerna mellan Sverige och Norge som visar hur det inte finns ens i sinnevärlden att inleda militära aktioner.

Olika liberala falanger sätter olika fokus på nyckelfaktorer för fred. Demokratiskt styrelseskick, kulturella band och internationella institutioner är sådant som diskuteras. Frihandeln är främst nyliberalismens bidrag till den liberala skolan. Genom att länder köper saker av varandra skapas ett ömsesidigt beroende mellan staterna som innebär att en skada på den ena staten även skadar den andra. Om till exempel Danmark skulle drabbas av en militär konflikt så skulle även Sverige ta skada eftersom vi exporterar varor och tjänster till danskarna. För allas ekonomiska trygghet så skulle krig undvikas, man skadar inte den man har affärer med.

För den som studerar historien är nyliberalers argument om frihandel en oerhörd tyngd, det finns få exempel på undantag. Dessutom skapar de fria gränserna ett närmande mellan nationer som ingen annan kraft kan mäta sig med. Se bara på Mellanösternkonflikten, de bästa, eller minst dåliga, åren var på nittiotalet när Israel i stor utsträckning tillät palestinier att komma över gränsen och jobba. På detta sätt skapades ett beroende, både för israeler som behövde arbetskraften och för palestinier som kunde försörja sig på egen lön. Under den perioden minskade våldet, de palestinska myndigheterna fick till och med kritik från människorättskämpar för att man gick för hårt fram mot Hamasanhängare. Samma sak på den israeliska sidan, de politiska ortodoxa krafterna pressades tillbaka och de liberala idéerna vann mark. Det är bland annat därför som den israeliska muren är beklaglig för en liberal, den omöjliggör alla tankar på fred genom kontakter på gräsrotsnivå.

Slutligen, det råder ingen tvekan om att frihandel är ett utmärkt sätt att skapa fred mellan stater. CUF:s engagemang för frågan är viktigt och ska uppmuntras. Som liberal är det självklart att argumentera för frihandel, inte bara för ekonomins skull utan även för fredens. En värld där alla länder handlar med varandra är en mer fredlig värld.


//Bassem Nasr
26-årig centerpartist från Malmö
Förutom politiken är jag intresserad av fotboll, snabba bilar och är ett Seinfeld-fan.
Min blogg är nyligen återstartad, det finns på bassemnasr.blogspot.com