tisdag 6 mars 2007

MYT 1: Fri handel är skadligt för miljön

MYT 1: Fri handel är skadligt för miljön då varor transporteras långa sträckor!

SANNING:Fri handel går ut på att länder gör det de är bra på och därefter handlar med varandra. På det sättet får vi ut maximal nytta. Handeln i sig är inte skadligt för miljön utan det är bränslet i transporterna. Här måste vi hitta andra drivmedel som minskar utsläpp och som är mer miljövänliga. Pollutor Pays Principle, det vill säga Nedsmutsaren Betalar är en princip som CUF stödjer och detta leder till att man genom ekonomiska styrmedel förmår bränslebyte.

Miljö och tillväxt går också hand i hand. Ju bättre välstånd ett land har, ju mer resurser finns till att göra miljöförbättrande åtgärder och möjligheten att göra miljöteknik till en konkurrensfördel.

8 kommentarer:

Petter sa...

Att kalla det en myt är väl tämligen förenklat! Som om det inte fanns skadliga produkter (som handlas) och som om långa transporter inte släppte ut koldioxid.

Det finns snarare mängder av produkter som definitivt är skadliga för miljön (innehåller skadliga metaller, icke-kravbananer som pajar korallrev osv osv.) så det finns snarare goda skäl att vara selektiv med vad man handlar, med vem och vilka konsekvenser handelsutbytet får. Att använda sin konsumentmakt kallas det.

Att bara sjunga handelns lov utan någon sorts distinktion eller förståelse av vad de specifika konsekvenserna av handeln med den specifika varan, landet eller förstaget är ju bara dummt. Sen att bojkott inte alltid är den bästa metoden fråntar knappast slutkonsumenten från ansvar att ställa krav på varans produktionseffekter.

Slutligen är begreppet "fri handel" värdelöst. Det skymmer ofta sikten för hela diskusionen kring handelsregler. All handel regleras av olika former regel och ramverk - det är dessa ramverk och lagar som skyddar och garanterar att handelstransaktionerna kan genomföras på ett sätt som säkerställer producenters, köpare, säljares och staters behov (av skatteintäckter). Det är dessa regelverk som som bör diskuteras; vilka gynnas, vilka missgynnas av olika sorters ramverk och reglerinsgtavtal (t ex patentlagstiftning). Just patentlagar är ju förresten en av de mest handelsfientliga lagstiftningar som finns (om än i viss utsträckning nödvändiga) - de handlar ju just om att begränsa handel som annars vore fri.

Så sjung frihandelns lov - bort med patentlagstiftningen från Doha rundan!(?)

/ Petter

Byggaren sa...

"Att kalla det en myt är väl tämligen förenklat! Som om det inte fanns skadliga produkter (som handlas) och som om långa transporter inte släppte ut koldioxid."

Jo, det är en myt om det inte är frihandel som är skadligt för miljön. Att det finns vissa varor som är skadliga för miljön innebär inte att merparten är skadligt. Alltså är det en myt. Att all produktion sedan påverkar miljön mer eller mindre gör inte frihandel till en miljöbov.

The Economist pekade i en artikel för ett halvår sedan på att det var mer miljövänligt att i UK köpa lammkött producerat i Nya Zeeland jämfört med om de köpt lokalt producerat kött.

Vi borde ha lärt oss vid det här laget att statliga regleringar nästan alltid skjuter över målet med enorma kostnader som följd. Att tro att det skulle vara någon skillnad på miljöområdet är något naivt.

Med polluter pays principen så speglar priset den faktiska miljökostnaden och därmed har miljövänligare varor en fördel jämfört med övriga varor.

Begreppet fri handel är inte värdelöst som princip. Att mycket fortfarande regleras betyder inte att det är eftersträvansvärt, snarare tvärtom.

Petter sa...

Det stämmer att det är en myt att miljökonstnaden för en vara inte står i enkel proportion till avståndet mellan konsument och producent. Det stämmer även att principen polluter pays ytterligare försvagar den relation som faktikst finns.

Jag sa i det tidigare inlägget att frihandel är ett dåligt begrepp som ofta skymmer sikten. Ett av de sätt där sikten grumlas aktualliseras här med exemplet "polluter pays". Hur denna princip än implementeras kan det nämligen defineras som ett (teknikst) handelshinder:

- Olika varor måste klassificeras, registreras och beskattas med inblandning av en statlig instans för att principen ska kunna upprätthållas. Detta är i sig ett handelshinder då det slöar ner handelstransaktionerna och strider mot frihandelns princip.

- I en idealvärd går det att exakt internalisera en extern kostnad. I praktiken kommer det dock alltid att finnas ett glapp där vissa utsläpp är billigare och andra dyrare. Aktörer på marknaden kommer alltid att argumentera för statens bedömning (eller vem som nu gör den) av deras miljökostnad inte avspeglar realiteten och att detta glapp är ett handelshinder. Att internalisera en extern kostnad innbär även att någon måste sätta ett pris (eller betsämma tillgägligheten om metoden är köp/sälj utsläppsrätter) på nyttigher som svårligen kan prissättas (ren luft etc). Även dessa bedömningar kan fungera som handelshinder.

- För att det sedan inte ska betrakas som ett handelshinder i de enskillda länderna måste beskattningen i princip implementeras globalt. Att inte få sälja en vara eller få en vara beskattad i ett land pga av en lag blir lätt just ett handelshinder, hur väl underbyggda skäl det må finnas för beskattningen i sig.

Att använda begreppet "fri handel" som något allenarådande helgande och allt igenom positivt i alla lägen döljer de goda skäl som kan finnas för att lagstifta om saker som även innebär reglering (som t ex implemtering av polluter pays principen) och hinder av handel. Det rimliga är ju dock inte att avskaffa polluter pays principen, utan att försöka implementera den på ett så "rättvist" sätt som möjligt.

Andra "bra" handelshinder är t ex krav på innehållsförteckning (försvårar försäljning av varor på svenska/europeiska marknaden), svenska konsumentköpslagen (stark nationell konsumentlagstiftning försvårar internationell privathandel), väldigt många miljölagar, etc etc. Det må vara lagar som fyller goda syften men är de facto fortfarande är handelshinder, men bör faktiskt inte avskaffas.

/ Petter

Byggaren sa...

Petter: Genomgående bra synpunkter. Jag har dock några synpunkter. Att implementera polluter pays principle kan göras på en rad olika sätt. Ett enkelt sätt vore att sätta en skatt på drivmedel som någorlunda speglar uppskattad miljöpåverkan. Att klassificera den färdiga produkten skulle inte på något sätt vara mer rättvist och skulle ge en enorm byråkrati.

Dina exempel på "bra" handelshinder är i mina ögon förkastliga. Det är upp till producenten att anpassa sig till konsumentens behov och någon statlig reglering på innehållsförteckning behövs inte. Jag ser många exempel på regleringar med goda intentioner i min bransch som bara leder till mindre skapat värde till högre priser.

Sven Elander sa...

Har CUF några idéer om vilka konkreta ekonomiska styrmedel som kan användas för att minska miljöpåverkan från transporter? Det här måste ju vara en mycket viktig fråga eftersom transporterna ökar i en snabb takt, och kommer att öka ännu mer om CUF:s krav på ökad handel får genomslag. Ska ekonomiska styrmedel i form av exempelvis skatt på koldioxid endast implementeras på nationell nivå eller är CUF öppna för regionala/globala skatter på exempelvis koldioxid? Det verkar inte så meningsfullt att implementera den typen av lagstiftning på nationell nivå eftersom A: miljöproblemen känner inga nationsgränser B: det finns risk att det uppstår konkurrens mellan stater om vem som har den sämsta miljölagstiftningen och därmed kan dra till sig investeringar.

Fredrik B sa...

B är Bullshit, var de sant så skulle inte någon satsa på att förbättra miljön, folket har och kommer alltid att kräva att företagen minskar utsläppen.

Det är av den anledningen som miljön förbättras även i Länder som Kina. Kina har nu blivit så rikt att folk börjat ställa krav på producenterna att de minskar miljö påverkan och för dom är det relativt billigt då vi i väst har redan utvecklat tekniken för detta och allt de behöver göra är att implementera den.

Ang patent vist tog vi bort alla patent imorgon så skulle den patenterade tekniken sprida sig som löpeld. Men vem skall utvekla nästa generations teknik eller medeciner?

Exempel:
Om det kostar 1 miljard att utveckla medicin X (en del av denna miljard har används till att försöka utveckla 4 andra mediciner som visade sig vara värdelösa)

Varige dos kostar 5:- att tilverka så för att få tillbaka investeringen måste man ta 1000:- per dos och sälja 1 miljon doser.

Vad tror du skulle hända om ett annat företag kopierade denna medicinen och sålde den för 10:- per dos?h

Petter sa...

Fredrik:

Det finns goda skäl att ha lagar och avtal som garanterar avkastning på forskning och idéprodkuktion (typ patentlagar). Men det är en annan fråga. Min poäng var att det är absurt att sammanblanda detta med "frihandel" - det kan lika gärna betraktas som ett handelshinder (men som finns för att tillgodosé ett annat intresse, i det här fallet avkastning på idéer). Trotts det ingår patentavtal allt som oftast i "frihandelsavtal".

Kinas brist på patentlagar är idag en tillgång för den inhemska industrin - de kan som du säger implementera västs teknik direkt vilket de inte skulle kunna med alltför rabiat lagstiftning kring intelektuell egendom. Lagar på det här området handlar om att göra avvägningar mellan intressen.

På samma sätt som patentlagarna handlar mycket av det som klassificeras som "handelshinder" om att tillgodose intressen av annan typ, t ex miljövärden och rättvisevärden. Det är detta rabiata frihandels fundamentalister riskerar att missa.

Sen en kommentar apropå styrning mot miljövänlig produktion. Det är snarare lag än undantag att framgångar på miljöområdet kommit med just lagstiftning och staters ekonomiska styrmedel snarare än genom konsumenternas miljömedvetna konsumtionsval. Stränga miljölagar inom EU skapar t ex en enorm global efterfrågan på miljövänligare produktion. Se t ex RoHS direktivet som är ett utmärkt exempel. Sverige förbjöd freoner i kylskåp innan det existerade freonfria kylskåp på marknaden och tvingade därigenom fram forskning på området. Sveriges hårda mijlölagar har spelat en helt central roll för sveriges framträdande position miljöteknikområdet (Tips: se statens roll i 'Michael Porters diamantmodell')

Bygaren:

"Dina exempel på "bra" handelshinder är i mina ögon förkastliga. Det är upp till producenten att anpassa sig till konsumentens behov och någon statlig reglering på innehållsförteckning behövs inte. Jag ser många exempel på regleringar med goda intentioner i min bransch som bara leder till mindre skapat värde till högre priser."

Visst. det finns dåliga regleringar, ibland prioriteras det fel och ibland är det bara dummt rakt igenom. Men lagar om ursprungmärkning, innehållsförteckningar etc handlar ju just om att göra det möjligt för konsumenten att göra aktiva val mellan olika producenter - det minskar informationsglappet mellan säljare och köpare och rör oss lite närmare perfekt information och kan nog därigenom vara handelsbefrämjande.

På samma sätt kan konsumetlagar i praktiken vara handelsbefrämjande, ta t ex distansköpslagen - den gör att jag faktiskt vågar beställa prylar över nätet vilket jag annars inte skulle göra. Motargumentet är förstås att företagen skulle erbjuda detta om konsumenterna krävde det - men osäkerheten skulle öka transaktionskostnaderna

/ Petter

Nils Kempe sa...

Det ni måste få med är att jordens resurser utnyttjas på ett mer naturligt sätt än dem görs idag. Om man odlar där grödor bör odlas och importerar därifrän finns det t ex ingen anledning för "tredje världen" att skövla sin regnskog till förmån för jordbruk.

Det som jag tycker är intressant i miljödebatten är köttet från brasilien. Detta kött är ur miljösynpunkt mycket bättre än svenskt kött. Om ni vill veta mer är det bara att mejla:

nils.kempe@moderat.se

http://nilskempe.blogspot.com