Grön Ungdom, rättvisemärkt och förvirring

Karl Malmqvist skriver på sin blogg ett inlägg om Grön Ungdom och deras tankar kring våran kampanj och om Frihandel. Här återger vi en del av inlägget, vill du läsa hela så är det bara att besöka bloggen, adress finns längst ned.

"Grön Ungdom uppmärksammar här att CUF nu inlett en kampanj för mer globalisering och frihandel. GU menar att global frihandel har en begränsad förmåga att utrota fattigdom, en åsikt som formuleras på bland annat följande vis:

"Vill man utrota fattigdomen hjälper det inte att köpa något som producerats i ett u-land. Ofta produceras varorna nämligen i svältlönefabriker, med låga löner, dålig arbetsmiljö och 90-timmars arbetsveckor. Vill man utrota fattigdomen är det istället viktigt att köpa rättvisemärkt [...]".

Detta är en mycket uppseendeväckande slutsats om man har i åtanke hur länge och i vilken omfattning rättvisemärkt handel funnits. På Rättvisemärkts hemsida konstateras att:

"Den totala försäljningsvolymen av Rättvisemärkt-varor innehar knappt 1% i marknadsandel."

Och denna ringa andel är alltså uppmätt i ett av världens rikaste länder efter en stor våg av kampanjande för mer rättvisemärkning. Svaret på frågan kring hur det ser ut globalt känns ganska självklart.

Men, hur är det då med fattigdomen? Om GU:s teori om att fattigdomsbekämpning kräver rättvisemärkning så borde ju antalet fattiga inte ha minskat särskilt mycket, framförallt inte innan Rättvisemärkt fanns.

Problemet för GU är bara att denna teori inte har någon som helst förankring i verkligheten."

Läs hela inlägget här»

Att förbättra sin morgondag

Under 1990-talet inledde CUF ett mångårigt projekt i Namibia. Det hela gick ut på att bygga, starta och driva en skola i de norra delarna av landet. Jag var inte ens medlem i CUF när arbetet inleddes, men under mina första år i förbundet fick man höra en hel del om den verksamhet som bedrevs där nere.

I Namibia är det inte särskilt svårt att få möjlighet att gå i grundskolan, men för alldeles för många tar det stopp där. Det finns högre utbildningar, men de är mycket svåra att ta sig på, särskilt för ungdomar från norra Namibia som hör till de fattigare regionerna i landet. Därför utvecklades CUF:s skola med tiden till en yrkesskola som gjorde det möjligt för ungdomar att lära sig ett arbete efter att man slutat skolan.

År 2000 fick jag som ledamot av CUF:s Internationella kommitté chansen att besöka skolan. Den hade då under ett par år drivits av Namibiska staten, och vi skulle helt enkelt ta en titt för att se om verksamheten flöt på som vi hoppades att den skulle göra.

Mötet med eleverna på skolan blev mer än jag någonsin hade hoppats på. Det blev en lektion i vänskap över geografiska och etniska gränser så övertydlig att man efteråt undrade om det verkligen kan finnas motsättningar mellan människor från olika kulturer.

Det finns många som försöker hävda att det inte finns plats för biståndsprojekt i en välskött statsbudget. Tyvärr är det människor som inte sällan har en någorlunda sund inställning till frihandel och globalisering. Fast genom att verka lokalt, på en liten skola i norra Namibia kan man ge människor världen över mer varor att handla med och mer pengar att handla för. Hade inte vi bidragit till att ge några hundra ungdomar i Afrika en möjlighet att starta egna verksamheter och få ett arbete hade de troligen gått en dyster framtid till mötes i ett land där arbetslöshetens verkningar inte går att mäta med samma måttband som här hemma.

Det vi gjorde under 90-talet har vi gjort förr, och vi kommer att göra det igen. Inte för att vi vill offra en del av vår välfärd till någon annan, utanför att vi vill öppna vägar för fler att förbättra sin morgondag.

Internationella kommittén

Oavsett vad man tycker finns det alltid någon där ute som håller med en. Och CUF har med tiden fått allt fler vänner i världen. I decennier har vi samarbetat med andra centerungdomar i de Nordiska länderna, och under de senaste tio åren har vårt samarbete med liberala ungdomsförbund i Europa och världen blivit allt mer omfattande. Den Internationella kommittén har till uppgift att samordna CUF:s internationella politiska åtaganden.

CUF är med i tre internationella politiska paraplyorganisationer. Nordiska Centerungdomens Förbund (NCF) samlar de centerpartistiska ungdomsförbunden i Sverige, Norge, Finland, på Island, samt Svensk Ungdom i Finland (Svenska folkpartiets ungdomsförbund). LYMEC – eller European Liberal Youth som det vanligen skrivs ut – innefattar de liberala ungdomsförbunden i Europa. IFL(R)Y (International Federation of Liberal Youth) är en paraplyorganisation för liberala ungdomsorganisationer i hela världen.

Varje år deltar CUF:are på en rad konferenser och kongresser runtom i världen där det diskuteras, debatteras och fattas beslut om olika politiska frågor. Genom att vi tillsammans med andra ungdomsförbund kan påverka våra moderpartier och dessutom partigrupper i Europaparlamentet samt delegationer till Nordiska Rådet och FN får vi inflytande och kan arbeta för att göra världen lite bättre. Det är CUF:s Internationella kommitté som syr ihop CUF:s delegationer till dessa olika konferenser och kongresser.

Förutom arbetet över gränserna arbetar också kommittén för att driva på den utrikespolitiska debatten inom CUF och Centerrörelsen. Dessutom håller vi årligen utbildningar i olika politiska frågor där CUF-medlemmar kan delta för att lära sig mer om världen omkring oss.

CPIF

Centerrörelsen har en lång tradition av stöd till befrielserörelsen i länder som Etiopien, Namibia, Sydafrika och Angola. Genom åren har många projekt startats, drivits och överlämnats i våra samarbetspartners händer.

Många av dagens partimedlemmar minns CUF:s allra första biståndsprojekt i Bacho, Etiopien. Ännu fler minns hela centerröreslsens stöd till befrielse- och demokratiröreslerna i södra Afrika. Samarbetet i Afrika fortsätter, både som bistånd och genom samarbete med afrikanska partier och rörelser. Idag samarbetar Centerpartiets Internationella Stiftelse (Centre Party International Foundation), CPIF med partier eller närstående organisationer i några fokusländer t.ex. Burkina Faso, Ukraina och Irak.

För drygt 90 år sedan bildades Bondeförbundet som senare blev Centerpartiet. Sedan dess har mycket hunnit hända, världens befolkning har tredubblats, livslängden har ökat från i genomsnitt 64 till cirka 80 år, jordens temperatur har ökat, demokrati och allmän rösträtt har i land efter land ersatt andra, mer totalitära system.

Centerrörelsens stöd till demokratisering, till en ekologiskt hållbar utveckling och bekämpning av fattigdom går vidare. CPIFs verksamhet bygger till stor del på det partinära demokratistödet som alla riksdagspartier erhåller utifrån mandat i riksdagen. Detta stöd förmedlas av Sida. För denna verksamhet gör CPIF en verksamhetsplan för två år och en årlig redovisning som lämnas till Sida.

CPIFs fattigdomsbekämpningsprojekt finansieras till 90% av bidrag från Forum Syd. Egeninsatsen på 10% tas från CPIFs insamlade medel.

Du och ditt distrikt kan göra stora insatser för att stärka ekonomin och i och med det stödja vårt arbete. Men det viktiga ändå är det personliga engagemanget, i ett demokratiutvecklande projekt i något utvecklingsland. Om vi är många som jobbar kan vi uträtta så oändligt mycket mer!

Idag har vi kontakter med partier i, bland annat, Ryssland, Armenien, Moldavien, Vitryssland, Ukraina, Kroatien, Bosnien-Herzegovina, burkina Faso, Sydafrika, Nambia, Zambia och Irak.

Den rika och demokratiska västvärlden har ett särskilt stort ansvar för tredje världen och de nya demokratierna. Genom vår demokratiska tradition finns viktiga erfarenheter att dela med sig av. Detta gäller inte minst oss i Sverige, som byggdes av folkrörelserna. Vårt välstånd innebär också att vi har en skyldighet att dela med oss till världens fattiga. Centerpartiet vill medverka till att återupprätta 1 %-målet för biståndet. CPIF står bakom Millenniemålens krav.

Ur Millenniedeklarationen:
”Män och kvinnor har rätt att leva sina liv och fostra sina barn i värdighet, fria från hunger och från fruktan från våld, förtyck och orättvisor.”

”Demokratisk samhällsstyrning i vilken medborgarna är delaktiga och vilken är grundad på folkets vilja är den bästa garantin för dessa rättigheter.”