Kontrasternas Indien

Visst hade jag hört att Indien är ett kontrasternas land men aldrig kunde jag tro att det fullt ut fanns ett ställe i denna värld där fult blandas med vackert, rikt med fattigt, hemskt med underbart på ett sådant sätt som det görs i Indien.

Runt de stora vita lyxhotellen reser sig murar, ovanpå dem, taggtråd. På andra sidan muren ligger människor och sover på trottoaren. Bara några meter därifrån sitter en kvinna och diskar sina kastruller utanför den lilla lerhyddan där familjen bor. Bakom den lilla byn av hyddor tornar ytterligare ett hotell upp med väggar vita som marmor, ännu inte nedsmutsad av avgaser och dammoln. Färgglada saris blandas med söndertrasade höftskynken, rostiga cyklar med glänsande jeepar. Hundra meter bort från Armani-butiken står män som desperat försöker sälja bananer och trummor till turister.

Kontrasterna gör att landet ser levande ut för en utomstående. Men bakom kontraster ligger inget annat än problem. Miljontals indier lever under förtyck från det egna folket. Klasskillnaderna är extrema.

Kastsystemet är ett uråldrigt påfund, ett sätt att dela in människor i en strikt hierarki efter klass och arbete. Man föds in en kast och det enda sättet att ta sig upp är att leva ett bra liv, samla på sig god karma, och förhoppningsvis återfödas i en högre kast.

Daliterna, ”de oberörbara”, miljontals människor som inte räknas till någon kast alls är de som har det allra värst. Daliterna utsätts ofta för trakasserier och våld av de ur högre kaster. Enligt en indisk människorättsorganisation mördas varje timme två daliter , tre dalitiska kvinnor våldtas, två daliter misshandlas och två dalitiska hus bränns ner. De bor avskilt i egna byar för att inte andra ska behöva ha att göra med dem. De har sällan pengar nog att skicka sina barn till skolan, vilket gör att klyftorna mellan fattiga och rika bara växer med tiden.

På flygplanet på väg hem från Indien satt jag bredvid en man som berättade om sitt livsöde för mig. Han var född i en låg kast. Han var dock en av de lyckliga från de riktigt låga kasterna som klarade sig genom studierna och blev civilingenjör i bioteknologi. Han var medveten om att hans kasttillhörighet skulle medföra problem när han skulle söka sig ut i arbetslivet. Trots att staten har infört särskilda kvoter för lågkastiga uppfylls de sällan, ofta med argumentet att få lågkastiga har vad som krävs för arbetet.

Den här mannen kunde på grund av sin kasttillhörighet inte få något arbete i Indien trots att han varit toppstudent på universitetet. Han sökte stipendium på olika universitet i USA och blev antagen till flera. Nu när jag träffade honom var han på väg hem till USA igen, efter ett besök i sitt hemland.

När jag hörde denna man berätta om sitt liv, insåg jag för första gången på riktigt hur hemskt kastsystemet är och hur omöjligt det är för människor ur lägre kast att jobba sig uppåt.

Indien är ett fantastiskt land utifrån sätt, men ser man efter noggrannare inser man vad som döljer sig under ytan. Ett system nog så hemskt som Apartheid i Sydafrika, bara inte lika uppmärksammat utifrån.

Att kastsystemet en dag kommer att försvinna, är många indiers dröm. Många ur låga kaster försöker undvika systemet genom att konvertera till kristendom eller islam. Tyvärr hör inte längre kastsystemet endast till hinduismen utan det är djupt inrotat i hela samhället och det finns inget sätt att fly det.

I Indiens författning är diskriminering på grund av kast sedan länge förbjudet. På gatan märks dock inte detta. Daliterna har dock börjat organisera sig och använda sig av sin rösträtt för att hävda sina rättigheter. Problemet är att de som sitter på makten kommer från högre kaster, de är inte lika angelägna om att se sina privilegier som hög status och billig arbetskraft försvinna. Dalitrörelserna motverkas hårt. I en rapport från en människorättsorganisation berättas att poliser våldtagit dalitiska kvinnor för att lära deras män och bröder en ”läxa” och inse farorna med att kräva minimilöner eller göra anspråk på att få tillbaka mark.

Daliterna har det svårt. Jag vill dock tro att kastsystemet någon gång i framtiden kommer att höra till historien. Och jag tror att med Indiens ekonomiska framsteg kan detta ske.
En öppen ekonomi tror jag kan vara ett stort hjälpmedel i bekämpningen av kastsystemet. De utländska företagen och investerarna bryr sig inte, till skillnad från de inhemska, om kasttillhörighet när de anställer personal.

Indien är verkligen kontrasternas land. Kontraster som gör landet så vackert men samtidigt så hemskt. Kastsystemet måste bekämpas. Detta är något som vi måste hjälpa till med. Genom öppna gränser för handel och ökad uppmärksamhet från västvärlden kan detta skyndas på. Det är här vi spelar roll. Människor utifrån som vågar och vill. Människor som genom engagemang kan rädda liv och strida för rättigheter. Genom en öppnare värld öppnar vi även möjligheter.

//Josefine Bonnevier